Den 14 februari, på alla hjärtans dag, var jag och såg filmen 127 timmar. Här kommer min recension av filmen. Den publicerades på Lösnummers hemsida.
Recensionen finns här.
________________________________________________
127 timmar
BIORECENSION. Vad skulle du göra? Du är fast på en isolerad plats, har ytterst lite mat och vatten och någon hjälp kan inte förväntas på flera dagar. Hur lång tid tar det att samla modet att göra det som krävs för din egen överlevnad? För Aron Ralston tog det 127 timmar.
Filmen baseras på en sann historia om bergsklättraren Aron Ralston som en dag beger sig till Blue John Canyon i Utah för lite äventyr. Där, mitt ute i ingenstans, råkar han ut för en olycka där hans hand blir fastklämd mellan en bergvägg och ett stort stenblock. Han har knappt någon mat eller vatten och ingen vet var han är. Filmen igenom tänker Aron tillbaka på sitt liv, sina misstag och de han älskar. Arons känslomässiga berg- och dalbana skildras, den ständiga växlingen mellan hopp och förtvivlan, när han i sin ensamhet kämpar för sin överlevnad.
127 timmar är producerad och regisserad av Danny Boyle som tidigare även gjort storfilmer som Trainspotting och Slumdog Millionaire. I 127 timmar ger han sig på att skapa en film som till större delen består av en kille, på en plats. Detta kräver sin skådespelare och i det här fallet handlar det om James Franco. Franco gör en strålande insats i rollen som Aron. Jag tror på hans självsäkerhet och arrogans och senare hans desperation, sorg och kämparanda. För det är så det utvecklas.
I början av filmen är Aron levnadsglad, livfull och energisk. Han är självständig och klarar allt på egen hand. Han äger världen helt enkelt. Efter olyckan ses förvandlingen mot en mer ödmjuk Aron. Han inser behovet av andra människor och att ensam inte alltid är så stark.
Fastän de flesta antagligen vet vad som händer och hur historian slutar så är 127 timmar är en riktigt intensiv och ångestladdad film. Mycket tack vare James Franco, men även annat i filmen. Som klippen där myrorna kryper över Aron som om han vore en del av berget och stenen han är fastkilad mellan, snarare än en människa.
Till slut finner Aron modet att göra det han måste för att ha en chans att överleva. En varning till känsliga tittare kunde vara på sin plats. En tjej som var på väg att lämna salongen under filmen föll ihop i trappan och svimmade. Filmen innehåller starka scener som bland många frambringar fysiskt obehag. Säkerligen var vi flera som tvingades vända bort blicken ett par gånger.
Jag förväntade mig att bli psykiskt misshandlad av 127 timmar. Slagsmål var det, men den knockout jag väntade mig kom aldrig riktigt. Med det inte menat att brutna ben och krossad käke inte sätter avtryck, det gör det. Filmen gör det, den sätter avtryck. 127 timmar är en skildring av en människas starka överlevnadsinstinkt. 127 timmar suger musten ur en och lämnar en utmattad, men bevarar ändå hoppet.
Regi: Danny Boyle
Genre: Drama, äventyr
Speltid: 1 h 33 min
Skådespelare: James Franco, Kate Mara, Amber Tamblyn, m.fl.
Premiärdatum: 2011-02-11
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar