Debatten om humaniora

Idag kom Svenskt Näringsliv med rapporten Konsten att strula till ett liv. Det som skapat mest debatt är främst förslaget att minska bidragsdelen i studiemedlet för de som väljer att studera konst och humaniora. Samtidigt ska då bidragsdelen höjas för de som läser till bl.a. ingenjörer. Detta med anledningen att de som läser konst och humaniora tros ha svårare att få ett kvalificerat arbete efter studierna, och därför ger mindre samhällsnytta. Konst och humaniora kallas för lågproduktiva utbildningar och hobbykurser i rapporten.

Nu till min åsikt. Jag gillar det inte. Jag gillar inte hur humaniora degraderas till kunskap som är mindre värd. Jag gillar inte att vissa människor ska straffas ekonomiskt för att de är intresserade av ett visst ämne eller vill jobba inom ett visst yrke. Jag undrar. Tycker inte Svenskt Näringsliv att historia och språk är nyttig kunskap för samhället? Alla kan ju faktiskt inte bli ingenjörer, och det är min bestämda åsikt att ingen kunskap är onyttig eller onödig. Det är min bestämda åsikt att ett samhälle inte bara behöver läkare och ingenjörer, utan även musiker, skådespelare, filosofer och historiker. Dessutom är ofta gränsen mellan humaniora och samhällsvetenskap rätt suddig. Vem ska bestämma exakt var den gränsen går?

Om man då vill göra något åt att många som studerar humaniora har svårt att få jobb är minskning av studiebidrag fel väg att gå. Reglera istället antalet utbildningsplatser på de ämnen som det saknas jobb inom. Det minskar överskottet på utbildade inom de områden. Jag tror mer på det alternativet än att skapa en klasskillnad bland studenter.

Humanister framstår i rapporten som oansvariga och naiva. Citat ur rapporten:

”Den som avslutar sin utbildning sent (läs humanisterna, min anmärkning) skall samtidigt ta de första avgörande stegen i karriären, bilda familj och skaffa bostad, med alla de åtaganden som det innebär. Det är i det läget kompromisserna riskerar att bli stora. Ett stressat liv med mycket deltidsarbete och en offrad karriär. Eller att skjuta upp barnafödandet, med risk för att det inte blir av alls. Det är valen som många då konfronteras med. Livet blir ganska struligt.”

En civilingenjör beskrivs istället såhär:

”Om man jämför detta med civilingenjören som gått raka vägen så är läget helt annorlunda. Hon har etablerat sig på arbetsmarknaden och kunnat visa vad hon går för i karriären, vilket gör att en föräldraledighet inte nödvändigtvis blir ett stort avbräck. Hon har kunnat lägga undan en grundplåt för bostad och andra eventualiteter. Livspusslet blir väsentligt enklare.”

Jag är humanist, jag är 21 år med kandidatexamen. Jag har gått raka vägen, men inte som ingenjör. Varken jag eller mina humanist-vänner passar alls in i beskrivningen. Vi har inte ”slöläst”, vi har sommarjobbat varje sommar och vi har varit samhällsnyttiga. Eller? Vi är humanister.

DIK var snabba att agera och skapade bl.a. en Facebook-grupp med namnet Jag bidrar till samhällsnyttan (oavsett vad Svenskt Näringsliv säger). Kolla in den.

Jag vill avsluta med ett bra uttalande från Nyamko Sabuni, biträdande utbildningsminister:

"Vi måste värna bildningsidealen. Ingen kunskap är bortslösad för ett samhälle. Därför kan studiemedelssystemet inte göra skillnad på vetande och vetande."

Läs mer:
SVD - SN: Sänk studiestödet för humaniora
SVD - Svenskt Näringsliv biter sig själv i svansen
SVD - Humaniora är en enorm tillgång för Sverige

DN - SN: Sänk studiebidrag för humaniora
DN - Sabuni: Illa genomtänkt idé

Aftonbladet - ”Sänk stödet för slöstudier”
Aftonbladet - Plugga på lite, Svenskt Näringsliv
Aftonbladet - Förslaget en provokation
Aftonbladet - Satsa på utbildningar som ger jobb

Följ diskussionen på Twitter:
Svenskt Näringsliv
#humutb