Min examen blir ett antiklimax

FÖR VI HAR TAGIT STUDENTEN, FÖR VI HAR TAGIT STUDENTEN
VI HAR TAGIT STUDENTEEEEEN, FYFAN VAD VI ÄR BRA

Ja, så lät det för mig och min gymnasieklass för tre år sedan. Så låter det för min kusin och många, många flera i år. Visst var det kul att ta studenten, men där och då tänkte jag lite... "What's the fuss about?". Vi firade att vi då gått 13 år i skolan, och nu gick vi äntligen ur gymnasiet. Nu var vi fria! Fast, nej. Jag kände mig inte "fri". Jag och min klass gick samhäll, vilket var en studieförberedande linje. Vi hade ingen titel. Vi hade inga praktikplatser som nu ville anställa oss. Jag och många med mig hade ju planer att plugga vidare direkt efter gymnasiet. Så ja, what's the fuss? För oss flesta var det bara ännu ett sommarlov och att invänta nästa studietid på universitet och högskolor. Nej, jag förstod inte the fuss. Vad hade vi åstadkommit?

Nu! Det är nu det händer saker. Tre år efter studenten tar jag kandidatexamen vid universitet. En kandidatexamen i Media och kommunikation. Jag har läst tre år vid universitetet och klarat alla tentor utan omtenta. Jag känner att jag har gjort något, åstadkommit något. Jag har något att tillföra arbetslivet, något att komma med i jobbsökandet. Så, var är festen?

Ja, var är festen? Nu när jag känner att jag faktiskt har något att fira! Det finns ingen fest. Det blir ingen fest. Allt rullar på som om ingenting har hänt. Jag vill ha en ceremoni på universitetet där rektorn håller tal som framkallar både tårar och skratt, alla lärare och professorer blir nostalgiska och vi studenter får ta emot examen på scen iklädda fula dräkter. ...nej, ok. Kanske inte riktigt så. Men jag vill ha någonting.

Under sista terminen har jag varit ute på praktik, igår var sista dagen. Det var fika och presenter, sen åkte jag hem och allt var tomt. Var det här allt? Är det över nu? Grejen är att jag vet inte ens när jag ska säga att jag tagit examen. När kan jag skrika ut min glädje?

- Var det igår? Nja, det var ju sista dagen, men jag har ju inte skrivit klart och lämnat in min rapport än och då kan jag inte få de sista högskolepoängen som krävs för att jag ens ska kuna ansöka om examen. Det är så nära, men ändå så långt bort.

- Är det dagen jag lämnar in rapporten? Nja, jag måste ju som sagt få den godkänd innan jag får de sista poängen för att kunna ansöka om examen.

- Är det när rapporten blir godkänd och jag får de sista högskolepoängen? Nja, då kommer jag ju bara sitta vid datorn och upptäcka att siffran stigit till 180. Jag måste ändå fylla i papper för att ansöka om min examen och sedan vänta på den.

- Är det dagen jag får mitt examensbevis? Ja, kanske. Dock känns den dagen väldigt avlägsen p.g.a. allt det jag räknat upp här ovanför. Jag kommer ansöka om examen i semestertider, vilket antagligen även sinkar det hela.

Jag vill fira nu! Men har jag tagit examen nu? Jag fick frågan igår: "När är examensdagen egentligen? Så jag vet när jag ska köpa present".

Jag kunde inte besvara den frågan, med den simpla anledningen att jag inte vet.

Men. Jag vet att det är egentligen nu allt börjar. Det är nu jag kan känna mig fri. Det är nu jag åstadkommit något. Det är nu sökandet efter mitt första riktiga jobb tar fart på riktigt. Så, catch me if you can!